SGI 02 – designfantom med äkta Unixhjärta

Det fanns en tid då män var män, och datorer var datorer, som det brukar heta. Den tiden var en PC inte mycket att komma med om man ville få något gjort. På den tiden körde vi Windows 3.1, kanske Windows NT4 eller möjligen OS/2. PC-arkitekturen byggde fortfarande delvis på Intels 8086-processor och även om Intel lanserade Pentium så fanns det återkommande problemet med prestanda och minnesmängder (som på många sätt ärvdes från den ursprungliga PC-arkitekturen) och det faktum att hela universitetsvärlden fostrades på Unix-baserade maskiner gjorde att det också var plattformen som gällde när det var dags att komma ut i verkligheten och börja jobba.

För att få jobbet gjort så använde man arbetsstationer. Detta var kraftfulla muskelbyggen med SCSI-diskar, mer minne, RISC-processorer, kraftfulla grafikkort och ordentliga anslutningsmöjligheter. Detta var också datorer med matchande prislappar, varför det var ytterst ovanligt att någon lade ner de uppåt 100000 kronorna som en kunde kosta.

Och inte nog med att de var dyra, de var överlag också ganska fula. Silicon Graphics förändrade det.

Vad är en SGI O2?

När det var dags att lansera efterträdaren till Indy (som även den var en lågprismodell som såldes mellan 1993 och 1997) så var det också dags att ändra formen på maskinen. Även om Indy ansågs ha en rätt läcker design så var det en traditionell desktopmaskin med lite extra plastpaneler som lackerats läckert indigoblå.

I fallet SGI O2 så hade Silicon Graphics börjat inse att i takt med att PC-plattformen blev allt mer kraftfull och även kunde hantera flera processorer och större mängder minne så var det allt färre som ville lägga minst 50000 kronor på en arbetsstation när en PC för kanske 15-20000 kronor gjorde jobbet ungefär lika bra. Steve Jobs ångestprojekt NeXT och deras arbetsstationer hade haft det det oerhört tufft på marknaden och övergick till att ägna sig åt mjukvara efter några få år, och Sun Microsystems, som på sin Sparcstation-serie och SunOS (senare Solaris) hade byggt hela företagets framgångar, fokuserade allt mer på servrar. Microsofts framgångar med Windows NT 4 och ett litet men snabbt växande fenomen kallat Linux gjorde också sitt till och Silicon Graphics insåg att det var dags att försöka dra ned på prislappen för att vinna nya kunder och i praktiken överleva som företag.  När SGI 02+ lanserades så var det för att uppdatera den befintliga O2-modellen samt förlänga dess livslängd en aning, vilket också visas i hur lite som förändrades mellan modellerna. Den nya lackeringen var en sak som definitivt inte gick obemärkt förbi.

SGI O2 och O2+ bar vidare ett antal traditioner från tidigare Silicon Graphics-maskiner. De var byggda på en MIPS-processor (en förenklad implementation av RISC), körde Unix-varianten IRIX som operativsystem och byggde på kraftfulla grafikkretsar som klarade hårdvarurendering för JPG-formatet och MPEG-avkodning, SCSI-hårddiskar och givetvis såg den inte ut som en traditionell arbetsstation gjorde på den här tiden.

Maximal mängd internminne var en gigabyte och minnet delades även med grafikkortet för att hålla kostnaderna nere, vilket ändå var ett rejält hopp framåt jämfört med Indy som maximalt klarade av 256 megabyte. Maskinen var precis som många andra maskiner av det här slaget byggd som ett fort, vilket i sig var lite ironiskt eftersom man knappast släppte den i golvet efter att ha betalat stora pengar för maskinen. För även om detta var en lågprismodell med SGI:s mått mätt så var den inte billig för det, introduktionspriset låg på 5995 dollar upp till 9995 dollar beroende på konfiguration. Stora pengar idag, och ännu större pengar 1996 då modellen lanserades.

SGI 02 såldes mellan 1996 fram till Augusti 2001 då O2+ lanserades och den levde i sin tur fram till Maj 2002, vilket gör maskinen ganska sällsynt.  Maskinerna körde Irix 6.3 till 6.5.30 och kan även köra OpenBSDNetBSD och på O2:an Gentoo och Debian-versionerna av Linux. SGI släppte även en servervariant för webbpublicering, vilket i princip var en O2 med ett programpaket kallat Webforce.

Man kan fokusera på tekniska detaljer, man kan diskutera om den var så värst tyst, och om den ens var värd sin saftiga prislapp. Eller så tittar man bara på datorn och inser att lackeringen på en SGI 02+, de oregelbundna formerna och försöket att göra något så tråkigt som en Unix-baserad arbetsstation (låt gå att SGI på den tiden ofta användes inom filmindustrin för datorrenderade specialeffekter som exempelvis i Jurassic Park) lite roligare.

Lägg på minnet att SGI 02 och 02+ kom ut på marknaden innan Apple hade börjat vända upp och ned på hur en dator faktiskt kunde designas, i en tid då en dator var antingen svart eller beige.

Läs mer om SGI O2  och SGI O2+

Allt du behöver veta om O2 och O2+ – information om processorer och mycket annat

Hårdvaruinformation hämtat från IRIX, samt massor med bilder på hur en SGI 02 är konstruerad.

Boota en SGI O2 över nätverk för operativsystemsinstallation

Användarmanual för SGI O2 – SGI håller fortfarande dokumenten tillgängliga.

← Tillbaka till förstasidan