Speglingsarkivet utökat

Året var 1983. Hemdatorerna var på frammarsch över hela världen och den stora TV-spelskraschen som fram samma år raderade i princip bort marknadsdominanten Atari från världskartan. I Europa var det Vic-20 och senare Commodore 64 som tog ledningen över åtskilliga andra konkurrenter, medan det i USA var maskiner som Apple II och TRS-80 som dominerade på marknaden. Datorerna anslöts till telefonnätet och ett fenomen kallat BBS växte som en skogsbrand över hela USA och senare också Europa.

Det kalla kriget mellan öst och väst kunde inte vara kallare och mitt i allt detta dyker ett filmmanus upp som efter att gått under namnet The Genius skrivits om till att bli WarGames efter att en professor från Stanford hade konsulterats. Filmen skulle handla om en ung kille, en hacker, som med datorer som sitt största intresse råkade starta tredje världskriget då han loggade in på fel dator och ville spela det häftigaste spel han kunde tänka sig, Globalt Kärnvapenkrig.

Hackers var inte ett nytt begrepp, men fram till att War Games hade premiär så var det inte nödvändigtvis ett negativt laddat ord. Redan på 50-talet hängde det drösar med unga män på MIT och programmerade en av dåtidens drömmaskiner, PDP-1, var och en ständigt med en colaflaska inom räckhåll och var och en i ständigt behov av en uppryckning när det gäller den personliga hyginen.

För allmänheten var de ändå relativt okända, tills Peter Schwartz på Stanford fick läsa manuset till The Genius och kom med några förslag. Allmämhetens syn på datorintresserade ungdomar förändrades i princip för all framtid efter att WarGames haft premiär. Man kan å andra sidan fundera över om WarGames inte gjorde så att många företag, myndigheter och andra tvingades styra upp sin säkerhet efter att filmen haft premiär då ett av de mer populärare programmen blev så kallade war dialers, alltså program som precis som i filmen lät en dator ringa upp en rad telefonnummer i jakt på ett modem i andra änden.

Vi minns kanske David Lightman, filmens klåfingrige hjälte, eller så har minnen fastnat av den egensinnige Professor Falken som bodde på en ö där sista färjan till fastlandet faktiskt gick 18:30 på kvällen öven i verkligheten.

Men vi minns garanterat Professor Falkens skapelse, en dator som militären kallade War Operatonal Planned Response, eller W.O.P.R. Lightman och Falken kallade den för Joshua. W.O.P.R var en gigantisk best, ständigt brummande och hotfullt blinkande och med ett litet teckenfönster som visade det som alla egentligen letade efter. Det var få som inte köpte hela grejen med W.O.P.R, mycket tack vare att allmänhetens uppfattning vad en dator kunde och inte kunde göra var ganska grumlig. Men W.O.P.R var, givetvis, fejk. I själva verket drevs teckenfönstret och all grafik som W.O.P.R visade på de stora teckenskärmarna av en Apple II som styrdes manuellt av en operatör vid namn Mike Fink. Formen på W.O.P.R bär vissa spår av IBM:s produktfamilj Unit Record Equipment, ett system för att hantera hålkort, vilken formgivaren Geoffrey Kirkland utgick ifrån.

W.O.P.R, som i de tidigare versionerna av filmens manuskript hette Single Integrated Operating Plan (S.I.O.P), byggdes av plywood på en träram och målades sedan för att se ut som den var gjord av metall. Mike Fink och hans team installerade sedan all elektronik innan W.O.P.R målads färdigt för sista gången. Bland elektroniken kan man i filmen se tydligt att en LED-baserad grafisk equalizer användes och den lilla bildskärmen anslöts sedan till en Apple II via ett instickskort, som var en prototyp från tillverkaren, som sköttes av Mike Fink själv.

När W.O.P.R filmades satt Mike Fink inne i lådan och på kommando från regissören knappades kommandon in på Apple II:an som sedan visade text på den lilla bildskärmen.

Vad hände då med W.O.P.R? Modellen skrotades efter filmen men en ny replika byggdes för en reklamfilm som kom ut 2006.

På film är det svårt att komma på en dator, fejkad eller riktig, som ställt till med så mycket i den verkliga världen som W.O.P.R så bara därför är den värd en nominering, men det är inte den enda anledningen – den är riktigt snygg också. Designen skriker 60-70-tal, som en riktigt fet gammal amerikansk glidarbil.

W.O.P.R förändrade kanske inte världen vi lever i särskilt mycket, men den förändrade garanterat hur 70- och 80-talisternas föräldrar såg på sina barn och deras datorhobby. Idag kallar vi wardialing för portskanning och wardriving, så även där finns det tydliga spår av WarGames.

Läs mer om W.O.P.R och WarGames

Trivia om WarGames Imsai och W.O.P.R, en hel webbsida med information om de två datorerna i WarGames. Wikipedia om WarGames.

← Tillbaka till förstasidan